Hur inleder man en blogg som inte har något egentligt syfte, förutom att tjäna som någon form av bollplank för min något överarbetande hjärna? Någonstans att samla intryck och tankar på, någonstans att få ge uttryck för det som annars bara förblir tankar.

Börjar jag med att presentera mig själv? Med att berätta vad bloggen kommer handla om? Att det egentligen inte finns någon röd tråd i det jag kommer att skriva, att jag kommer skriva det som faller mig in för stunden, vilket ämne det än må vara. Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, så det får väl bli lite som det blir. Hur som helst så behöver jag någonstans där jag kan uttrycka mig, där jag kan få ner mina tankar, och eftersom jag ibland vill ha respons på mina tankar så tänkt jag att en blogg, det är ju fina grejer det.

Men i alla fall, här kommer lite snabbfakta om mig, för att få det hela överstökat och sen får vi helt enkelt se i vilken riktning det här utvecklar sig.

Namn: Christian
Ålder: 28
Ort: Borås
Civilstatus: Singel
Yrke: Produktionsplanerare
Utbildning: Kandidatexamen i Industriell Ekonomi: Logistik
Intressen: Samma saker som alla andra? Plus bowling då.

Och nu kommer jag inte på något mer att skriva, så det får bli bra så här till att börja med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är 28 år. Jag lever ensam. Med andra ord så är jag singel. Jag har så varit i drygt 4 år nu. Ibland trivs jag med ensamheten, med att kunna göra vad jag vill, när jag vill. Att slippa bry sig om någon annan. Men det är egentligen nån form av själ...

Jag åker buss till jobbet. 45 minuter. Enkel resa. Så det blir lite bussresande om man säger så. En sak som slagit mig under alla dessa bussresor är alla fantastiska namn på busshållsplatser. På vägen hemifrån till jobbet så passerar jag bland annat ...

Jag har aldrig firat nyår nån annanstans än i Sverige. Det hade varit kul att prova på och se om det är nån skillnad. Jag har heller aldrig firat nyår i någon större stad. Speciellt inte eftersom Borås räknas som "större". Så, jag tycker att det börj...

Det är definitivt skillnad på 15 minuter och en kvart. Det beror helt på vilken situation man befinner sig i. Den där sista kvarten på jobbet, när man sitter och tittar på klockan stup i ett, den är långa 15 minuter. Känns som en hel evighet. Däremot...

Min käre arbetskollega, B, en man runt 50, tänker inte riktigt färdigt alla gånger innan han börjar prata. Eller så har han otur när han tänker. Jag vet inte vilket. I vilket fall så medför det en hel del underhållning för oss andra på avdelningen. S...